Usch, har nyss suttit och läst ett väldigt bra, men rörande inlägg om kärlek. Jag har just läst mig till tårar, genom någon annans lidande. Jag satte mig in i situationen, och kommer förmodligen att drömma mardrömmar inatt, och sen vara rädd att något liknande ska hända mig själv. 
Nog för att jag har blivit bra mycket starkare än vad jag var förr, trodde jag i alla fall, satan så sentimental man kan bli, bara sådär, på ett litet kick. :O Mycket man trodde man lagt bakom sig, som bara dyker upp igen, och orsakar smärta.
Det var rätt skönt att lida och gråta lite, och sen vakna till liv vid slutet av inlägget och kunna pusta ut, för det var ju faktiskt inte jag som fick genomlida just detta, inte just nu i alla fall, och förhoppningsvis aldrig. Men jag lider ju givetvis med personen i fråga, annars hade jag ju aldrig någonsin lyckats läsa mig till tårar. Fy!

Jag tror bestämt att det är dags för mig att krypa i säng nu, innan jag blir allt för gnällig. :)
Ska ju strax upp också och skjutsa lilla mamsen till jobbet. 
Godnatt på er alla, som säkert redan sover ert djupaste. KRAM